Bäsna by har gamla anor. I två urkunder från år 1384 och 1386 omnämns Nikke a beesnom (Nikke i Bäsna). Enligt sägnen skulle det vara han som grundade byn samt den enda i trakten som överlevde digerdödens härjningar. 1442 i en urkund omnämns “Laurens aff beesnom”.
År 1537 var byn redan stor nog för en ordnad byorganisation. En milstolpe i byns historia är när Bäsna år 1600 blev överförd från Stora Tuna socken till Gagnefs socken. År 1628 hade Bäsna 11 familjer. I verket “Dalälven från källorna till havet” från 1920-talet nämner författaren Karl-Erik Forslund att Bäsna med sina 130 gårdar då var den största byn i Gagnef.
Bäsna har spelat en särskild roll i Gagnefs historia. Husbehovsbränningen var som störst i mitten av 1800-talet och många blev slavar under spriten och nödgades lämna gård eller ägodelar ifrån sig. Så kom hösten 1852 en ung man, Kubers Anders från Grangärde, vandrande över skogarna till byn. Kubers Anders stannade i Mörtgården, som finns kvar än i dag. Han läste ur bibeln och omvände människorna. Superiet upphörde och den brännvinsplunta som många hade med sig till skogen lär ha ersatts av psalmboken.