Brännt slevskaftä. (Gjort bort sig ordentligt.)
E knyttin hand kommä ingänting i häll ur.
Ä gå bra tä lôv snöskôttning på sômmarn å höhäjsning på vintern.
Hä va snart åt. (Det var enkelt, smidigt.)
Sola skin å daggen rinn, hä bi tockä vär i môro.
Ôm man tro hârta vâ man si å assint åv dä man hörä, klar man sä.
När möda ä sôm stôst, ä live sôm bäst.
Man skä hämt ämsven när man sin å int när man skä han. (Ämsve är ämnesvirke, trä som skall bli till något.)
Ôm du gå vill, sätt dä å ta åv dä rôtjen å vänd an ut å in- sä´n hitt du hem.
Sôm dôm gamla sjunga, kvitter dôm unga.
Bärä skâttu bärä mäg, bärä kråka bärä däg, sa Roslund öm isn på älva.
När lövan på tränan ej falla, bi ä sträng vinter faderalla.
Korumpa skä klippâs på nedan, annârs växo ôppåt.
Ä va främmande, sa Finnper. (Det var väldigt….)
Sålt taska åt räven. (Gjort bort sig.)
Må´nt vi skä…… (Skall vi inte….)
Ä va en to´ku en ….  (Det var en rolig en….)
Å´cken håg däg då? (Vems är du?)
Vi feck bare ploskôr tä jolpärur i år.  (Vi fick bara stora potatisar i år.)
Fäin åv mä däg, fäin åv mä däg skâ´ttu. Ja vill int si dä, ja vill int ha dä på gâ´ttu.
Ä dôm býin, sô ä dôm pläga. (Är dom bjudna, får dom skylla sig själva.)
Ä bråint ôm nå. (Det brådskar inte.)
Ge mä si? (Hur var det nu igen?)
Glömd tå dä. (Glömde dej.)
Ja änt gå tä…  (Jag kan inte…)
Ja li´int n nå. (Jag litar inte alls på honom.)
Ta häja. (Ta undan.)
Ä häftint på i dag. (Det är ingen idé i dag.)
Skâ´ttu sa: Rör du mitt bo, ta ja di ko!  (maktdemonstration?)
En i tai…. (En i taget…)
Ä tiller å dryp. (Det droppar.)
Vâ i jä´skades bôttn…  (Va i ….., mild svordom)
Vâr fresk å vâr ôppända. (Vara frisk och stå upprätt.)
Vaan ä vârr än faan. (Svår ovana, värre än djävulen.)
Ä ve sä. (Man kvicknar till.)
Utför âll ändä. (Rätt så mycket.)
Ha du hâvvi de där människa länji? (Har du sällskapat med den där kvinnan länge?)
Hä häll hä. (Det eller det.)
Nå fôr älva. (Strax före elva, om tid.)
Ä skä bi intressant vâ de här slutä mä, sa Hellbergserik!
Hä ä ingä sôm hä´låt livä. (Det är inget man dör av.)
Vi vô´l int ôss. (Vi bryr oss inte.)
Ja vô´lant mä tä tä….. (Jag brydde mej inte om att…)
Ä vô´l fòll bi snö fösst, inna vi ta fram skyon… (Det får väl bli snö först, innan vi  tar fram skidorna.)
Ôm ja få mitt, å väl hä, å du få ditt, å knappt hä, sô bi ä bra.
Schô´ss åcka fâ´l! (Men hur bär dom sig åt? Det var det värsta!)
Likta sä tä. (Litar på sig.  Bra självförtroende.)
Jag likt int däg nå. (Jag tror inte du klarar av det.)
Du lär likt baran tä görä. (Du måste lita på att barnen kan göra det.)
Ha gjort likt fôr….  (Har gjort rätt för….)
Dôm vog väl …… (Dom vägde i knappt, i underkant.)
Men nu läll, vet ja fôll âllre…  (Oj, det var det värsta.)
Vä ä hä fôlla. (Vad är det.)
Ä âll délâr. (Det är både ock, allting.)
Ä  på  i´ms  vi´san… (Det är hur som helst.)
Ä matn söm skä stö krôppen nä en bi gammal, sa Barkar Lars.
Fôrr bond ja ner mä än ja bränn ôpp mä, sa Skog Anders.
Vantä omåttli då, sa Vik far.
Vantä orimli va dagan ha öka, sa Pollack Anders, på anndan.
Vänta du fluggu, ä bi fôll vinter, sa Barkar Anna.
Kärä gullä sötä… (Å va fin du är. Till barn.)
Ä skull fôll vâri långa gjort… (De skulle varit gjort för länge sedan.)
Kärä vâ gâli…. (Å vad hemskt, sorgligt.)
Mån läll, ni vill ha kaffe… (Ni vill kanske ha kaffe?)
Ä väll ve… (Det slutar inte, håller på, kommer mer.)
Sagt till julgrisen: Ät å ta hull! I môro skä skinnä åv dä.
När sola gå ner i säck, gå o ôpp i bäck. (Mulen kväll blir till regnig dag.)
Dona i huvvu.  (Ordnad frisyr, kammad.)
Ja húr då!  (Det kan man ge sig den på! Så förstod jag att det skulle bli!)
Skä ja smäll ôpp dä ?  (Hot om att få stryk.)
Ä stinna i´ i skettkuppen. (Man får plötsligt behov av att gå på toaletten.)
Vantä fint fissi? Sa Erik Lagergren när han vädrade baken.
Radidadidattsan, sa Erik Fernström och vädrade baken.
Ä va pass tä människa. (Det var en förnäm kvinna.)
Ä va pass tä kâr. (Det var en förnäm man.)
Man skänt vâr utä å gå när räven ät ôpp väjen. (Man skall inte vara ute å gå i skymningen.)