Den här stugans beboddes först av Anders Singdén, född 1868 i Leksand och hans hustru Brita Larsdotter, född 1876 i gården som låg på Bygdegårdsvägen 10. De fick åtta barn tillsammans. Anders försörjde familjen genom arbete på Kvarnsvedens pappersbruk. Det var hårt arbete, med tio timmars arbetsdagar och efter det arbetade han ofta över med att bygga på ett ungkarlshotell för arbetarna dessutom. Han brukade komma hem till Bäsna på lördagen och fick ge sig av igen på söndagen.
En dag i juni 1916 var det väldigt högt vattenstånd i älven, och man hade problem med en stenkista som behövde förstärkas. Det var mycket timmer i älven, och det tryckte på. Läget var kritiskt. En av förmännen ville förbjuda vidare arbete eftersom han ansåg att det var för farligt. Dock fanns det en förman till, och han erbjöd istället fem kronor i extra lön till den som åtog sig att trots allt göra jobbet. Det blev Anders som tog sig an uppgiften. Tyvärr hade den förstnämnda förmannen rätt – det var fullkomligt livsfarligt att ge sig på ett sådant arbete denna dag! Anders klämdes ihjäl under vattnet.
Nu stundade hårda tider för familjen. Något socialt skyddsnät att tala om fanns det inte. Brita var ensam med sju barn och ett till var på väg. Det äldsta barnet var dessutom handikappat, bland annat hade hon “fallandesot”. Räddningen blev en uppgörelse med Stora Kopparberg. Brita erbjöds 300 kronor om året i livränta plus 100 kronor per barn upp till 15 års ålder. I gengäld fick hon skriva under på att hon inte skulle ställa några ytterligare krav på företaget med anledning av makens död. Brita skrev på – vad hade hon att välja på?
Vilken slags sjukdom var det som det äldsta barnet hade: “Fallandesot”?
1. Klumpfot
X. Hjärtflimmer
2. Epilepsi