Språk är en levande företeelse. Ord försvinner, ord kommer till. Så har det alltid varit och så blir det. Att bevara i skrift de ord som är dialektala och som används, är en del i en identifikation, en tillhörighet till vårt geografiska och sociala område. Det kan vara av betydelse, rent känslomässigt. Sentimentalitet eller ….so what?  Det kan till och med vara spännande att se sitt vardagsspråk i skrift, som komplement till det allmänt använda skriftspråket. Infödda Bäsnabor använder ju dialektspråket ofta till vardags.

Att bevara ord som inte används i dag, ord som tillhör det bondesamhälle vi lämnar, är en resa i historien. Bevarandet kanske saknar värde för den som inte tillhör den specifika språkgemenskapen, men för den som är en i den gruppen språkättlingar, är det en fantastisk upplevelse. Bevarandet knyter oss samman på ett nytt sätt. Förfäder och händelser kommer till ytan när gamla ord framstår i skrift och betydelse och uttal diskuteras. Det bevisas inte minst av det intresse som visats just med detta försök till sammanställning.

Intresset och kunskapen om vårt språkliga arv ökar för varje ord. För dej som inte tidigare stiftat bekantskap med detta specifika arv, hoppas vi att denna sammanställning kan ge en inblick i och förståelse av den språkkultur som rått och i viss mån råder i byn. Vår dialekt skiljer sig från dialekten i övriga Gagnefsbyar.  Bäsna tillhörde Stora Tuna till årsskiftet 1599 / 1600. Det har satt sina språkliga spår, som vi märkligt nog upplever än i dag. Du är välkommen in i språkintresset och gemenskapen på färden från då till nu och framåt.